Äntligen är vi här igen!
På torsdag eftermiddag satt vi oss i våra minibussar för att dra iväg väster ut för att åka skidor i underbara West Yellowstone för drygt en vecka. Vi hann åka i ca 30 min innan vi hamnade i diket. Var lite halt ute på vägarna pågrund av att det hade snöat så mycket hemma, så när vi skulle bromsa för en bil som inte hade sina bromslysen på hann vi inte bromsa och skulle vejja, men eftersom det var halt ute så hamnde två av bussarna i diket istället. Så efter 1timmes väntan på bärgare konstaterade vi att vi var tvugna att byta en av bussarna också. Så 4 timmar senare allt som allt var vi på vägarna igen. Och efter det stoppen så var det riktigt smärtfritt. Jag hade turen som kunde sova 7timmar i sträck innan jag fick köra 7 timmar. Btw så är det det lägsta jag någonsin kört irad, bara lite stolt.
Deedra höll mig vaken men bra musik som vi sjöng till. Första timmarna bestod av Backstreetboys, tror inte Mikko och Sodre var lika glad över det, haha. Annars var resan ut ra, sjukt trött bara de sista timmarna och en rejäl huvudvärk och trött på en stor grupp av människor. Efter 28timmar var vi äntligen framme. Var faktiskt förvånad över hur fort det gick med tanke på stoppet i UP.
Idag har jag åkt skidor, Massor, det var underbart! Jag och Alice åkte med en tjej som har tävlat i OS för USA. Hon gav oss massor av tekniktips och det kändes jättebra. Vi åkte nog kanske för fort för att vara första dagen på höghöjd. Men medans resten av vårt team är rädd för att träna för hårt på höghöjd, går Alice och jag på magkänsla. Vi ska ta det lite lugnare i morgon istället. För vårt kvällpass(KLASSISKT!) blev lite längre än vad vi tänkte. Men vad gör det vi åker skidor :)
and dave is the best person in the world. estoy seguro. cien por ciento.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar