Paradiset på jorden

Världens finaste utsikt!

Jag är helt säker på att jag har besökt den platsen nu. I Wanaka, Nya Zeeland. Det är nämligen där som vi har tillbringat den här helgen. Vi har pratat om att vi ville komma iväg och åka skidor, och tänkte att det här nog nu skulle kunna vara en perfekt helg för det. Och Wanaka skulle ju vara ett ställe som behövdes ses har vi hört. Och OJ så rätt alla har haft.

Det började redan med bussresan ut ur Dunedin. Efter ca 15min ser vi så mycket kullar/berg med gräs, får och kor. Det går på de här bergen utan problem, och jag funderar lite på hur det skulle gå om en ko ramlade ner. Skulle den ta sig upp då, det va ju ändå ganska brant, inga platta ställen direkt för de här djuren att vila på. Det börjar regna, men jag är på gott humör. Det är flera timmar kvar och det kommer säkert vara fint på lördagen när vi ska åka skidor. Som sagt hela bussresan på 4timmar tittar jag ut genom fönstret och bara förundras över den här naturen. Gröna berg, bergiga berg och till sist ser vi berg med snö på topparna. Och det är så mycket som liknar Sagan om Ringen!

Jag och Anna njuter av livet

Vi kommer fram på kvällen och som tur är så har vi varit så otroligt smarta och tagit med oss Lasagne som vi äter innan vi tar det lugnt och spelar lite sällskapsspel med några från Malaysia och Austalienare på vårt vandrarhem WanakaBakaPaka. :) Men en tidig kväll för att gå upp tidigt och hyra utrustning. Det ska också nämnas att under flera dagar hade jag haft jätteont i foten och haltat ganska rejält. Kan ju lugnt säga att jag var ganska nervös för att få bara åka ett par åk för att sedan tvingas av skidorna för att foten inte skulle palla med. Men så blev det INTE! Direkt när jag fick på mig pjäxorna var det onda som borta! Jag kunde åka precis hela dagen utan att det gjorde det minsta ont i foten! Vi åkte från när bussen lämnade av oss på förmiddagen tills den hämtade oss på eftermiddagen igen. Jag tror jag log i princip hela dagen. Johanna sa till mig på lördag morgon att jag hade pratat i sömnen, eller nej, skrattat i sömnen. På söndag morgon säger hon att jag hade skrattat i sömnen den här natten också. Jag tycker att det är ett självklart tecken på hur jag har mått. Lyckan är obeskrivlig. Att vara i den här underbara miljön men så underbara människor. Att får göra det här medan man går i skolan. Att bara kunna ta semester en helg och komma bor, att fylla på batterierna. Precis vad som behövdes, och precis vad vi gjorde. På kvällen var hela bundet helt slut. Vi gick ut och åt, sen hem för att dela på en flaska vin som Johanna hade köpt när hon var på vinprovning tidigare under dagen. Underbart! Att bara sitta och njuta i varandras sällskap och prata om livet och allt där till. Jag dog igen. Det hade jag redan gjort ett antal gånger under dagen också.

Ebba njuter av livet

Vi gick och la sig tidigt igen, vem behöver uteliv liksom. Det kan man fixa precis när som helst annars. Vi klev upp i tid istället föratt bestiga  Mt. Iron. Och jag dog flera gånger om. Det måste man väl göra om man ska vara i Paradiset? Man kan ju inte komma dit utan att ha dött? Eller, jag var nästan förvirrad. För att sno Johannas ord på det hela, så gjorde det ont i ögonen. Berg, Sjö, Berg och slutligen Berg! Det är det absolut finaste jag vet. Snöiga toppar och i den här miljön så ville jag nästan bara gråta. Jag är så himla lycklig. Bussresan hem var lika dan. Vi satt mest tyst för oss själva för att bara beundra naturen, petade bara lite på varandra när vi såg någonting som vi tyckte var extra häftigt. Jag är så himla lycklig att jag är här, jag är fulladdad med energi för att göra de sista månaderna här så bra som möjligt. Jag ska verkligen försöka leva i nuet som jag gjorde i helgen. Suga åt mig allt som är positivt. För just nu finns det ingenting i mitt liv som är negativt(ska eventuellt vara foten då). Jag är lycklig och tacksam för allt!

Här är känslan.

Men Va!

Vackraste tjejerna!

Tack Livet!